När man själv är lycklig?
Varför kan inte sina medmänniskor glädjas med en utan måste alltid sätta sig emot och trampa ner en?


Varför inte kämpa med istället för att kämpa emot?


Fast det är då man märker vilka som verkligen är ens kompisar som säger vad dom tycker men ändå stöttar och säger att dom är bakom än hur man än gör och vad man än gör!

---

 

Jag har fått ont i min käke igen... det gör faktiskt jätte ont numera.

Min mamma säger att jag pratar förmycket?! Visst pratar jag en hel del och det jobbet jag jobbar på är ett pratjobb! Jag pratar i nånstop nämligen... men jag tror inte de e därför jag har ont... eller jag vet att det inte är så!

Jag ska berätta för er...
För ca 2 år sedan så var jag med om en olycka i skolan. Det är inte alla skolor som spelar La cross på idrotten men de gjorde vi på Danderyds gymnasium. Om ni inte vet vad La cross är för något så är det som innebandy fast i luften med korgar istället på skafften och så spelar man med en stenhård boll.

En kille i min klass fångade bollen och skulle göra mål med hjälp utav ett överarmsskott och bollen flög ca 1 ½ meter rakt på min käke...

Akut in på Danderyds sjukhus med skallskador!

Jag förstod inte allvaret i skadan och envisades om att jag mådde bra men ont hade jag! Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv. Förstod inte hur jag kunde tro att jag mådde bra... men de va chocken. Först grät jag floder och sedan var jag lugn som aldrig förr.

När jag kom in till sjukhuset så var alla så himla snabba, ingen slöade! Jag kom in med skallskada... jag var väl nästan döende i deras ögon kändes det som. Ingen väntan här inte...

Kommer ihåg att pappa var på plats inom en snar framtid... en förälder tvekar inte en sekund att åka från jobbet när dottern är skallskadad på sjukhus. Då hade redan en första kontroll gjorts och min feber var uppe i 39 grader vilket tydde på fraktur. Jag kunde knappt öppna munnen, det blödde från munnen och örat...

När pappa kom låg jag i ett akutrum och bara kollade rakt upp i taket... jag tyckte de va dålig service på de där stället då jag varken fick mat, dryck, skön säng och framförallt inte smärtstillande. Hela huset lär ju varit fullt med sånt tyckte jag.

Eftersom jag var vid medvetandet så togs de lite lugnare med mig och jag fick vänta på rönken ett bra tag. Jag låg med pappas dator på magen och spelade kortspel... hmm kanske man inte får på sjukhus men ingen sa något.

Skallrönken var kul kommer jag ihåg, åka in i ett rör och de lät som ett flygplan. Men de va första gången jag förlorade medvetandet en längre stund... vaknade nere på akutavdelningen igen.

När jag vaknade kommer jag ihåg att jag var skit förbannad för jag var så hungrig eftersom jag inte hade hunnit äta lunch i skolan... återigen så fick ja fram de små orden... "dålig service"!

Svaren kom och ingen operation behövdes... tack och lov! Jag hade fått en spricka i käken som skulle läka utav sig själv... sedan hade jag en skada på minisken i käken!

Och det är minisken som fortfarande är skadad... därför jag har ont i min käke fortfarande!

Käkskadad for life!

Förlåt om jag inte har uppdaterat min blogg men har haft en del för mig efter att jag sa upp mig på 3action. Söndagen den 20 augusti slutade jag på 3action... på tisdagen fick jag genast ett nytt jobb! Började på onsdagsmorgonen på The phone house eventsälj på fältet... De går fort ibland!

Men somsagt så klarade jag inte skolan riktigt som alla andra barn så jag får fortsätta plugga i höst. Så idag, tisdagen den 28 augusti ska jag tillbaka till skolan och göra min första omtenta! MEN efter den här tentan så kommer jag få ut mitt studentbetyg om jag vill men har valt att fortsätta tills november och  tenta upp andra ämnen också!

Som kanske inte alla vet har jag sagt upp mig från världens roligaste jobb! Jaha tänker ni då, om de va världens roligaste jobb, varför sa hon upp sig?!

Det finns många anledningar varför jag sade upp mig...

* Att resa runt i Sverige varje vecka och jobba så pass hårt 7 dagar i veckan sliten på en och man längtar faktiskt hem. Kanske inte till sitt gamla liv utan mer att kunna sova i sin egen säng, träffa vännerna på kvällarna. Man är alltid trött och försöker ändå vara glad och frammåt. Koffeintabletterna blev ett dagligt behov.

* Att inte träffa sina vänner gör så man tillslut tappar dom. Man ringer inte alla sina vänner hela tiden när man ändå pratar hela dagarna. Man vill ha tyst omkring sig när man kommit hem till hotellet! Tillslut så ringer inte vännerna upp heller och man har tappat dom mer eller mindre!

* När en kille dyker upp från ingenstans i ens liv och man börjar tycka om varandra så är det inte bra att man är bortrest månad in och månad ut.

* Att vara en person som måste ha rutiner runt omkring sig passar inte det här jobbet riktigt i längden. Att aldrig veta exakta saker... så som tider, platser mm.

* Inte veta sin exakta inkomst varje månad som man kan leva efter.

* Träningsnarkomanen kommer fram och man hinner inte träna vilket leder till viktuppgång, att alltid äta snabbmat och inte träna.

MEN Jag älskade det!

Så var semestern slut och nu ska man ut och kriga för sitt levnadsbröd igen. Jag är inte alls sugen, sugen på att jobba. Vilket liv att ha semester hela tiden... men de e bara att gilla läget och åka ut imorgon och kriga så det så!



Att livet inte är en dans på rosor är välkänt... önskar livet vore så himla mycket enklare än vad det i själva verket är men då vore det ju ingen utmaning och livet är en utmaning. Det är faktiskt farligt att leva, man kan ju faktiskt dö!

Jag försöker sova men nej, då ska grannungen ha sin första fjortisfest och alla sitter utanför och skriker. KUL....

Semestern var bra... bästa vädret iallafall var det. Två dagar på Värmdö, två dagar i Norrtälje, några vilodagar och utgångar.

Hej så länge!

Så har man fått sin efterlängtade semester. Sitter uppe på Willes kompis landställe tillsammans med Wille, Johan och Fille. Vi bara chillar och njuter utav det fina vädret. Jag gillar svensk sommar... synd bara att jag inte varit ledig mer än vad det blivit! Detta är min riktiga semester sedan jag började... va på gotland några dagar under juli bara!

Vi kom upp igår kväll, igår blev det en aning vin drickande och det kändes av! Jag som endast dricker på anordnade tillställningar för jag jobbar så pass mycket känner av efter första glaset...

Imorse badade jag och Wille... det var inte frivilligt men efter många övertalningsförsök så flög jag i och jag hade inget att säga till om!

Haha något jag skrattade gott åt var imorse, jag ska berätta hur Fille vaknade!
Wille slog mig lite hårt på benet och lite småpetningar på mig när vi vaknade och jag skriker rätt ut... efter många småskrik är Fille uppe på benen och alla var vakna!

Nu sitter jag och kollar på när Wille lagar mat åt alla oss. Det ska komma 4 till killar ut hit och underhålla oss. Dock ska jag och Fille ta de lugnt då jag är cp förkyld... Imorgon åker vi under dagen till Norrtälje för lite ompysslning av våra föräldrar! Ska bli mys...

En vanlig dag på jobbet... jominsann! Nu står jag i Värmdö centrum och försöker sälja lite mobiler. Det går trögt, det har gått jätte trögt eftersom tankarna bara snurrar i huvudet efter senaste tidens händelser!

Efter Antons död har livet inte varit som vanligt... Man förstår mer vad vännerna betyder för en oavsett hur ofta man träffar dom eller snackar med dom. Att dom bara finns när man behöver dom och känner att dom ställer upp om någonting händer! Men ibland känner man att ingen förstår, ingen har tid att lyssna... de va kanske så Anton kände. Jag vet inte! Saknad är du iallafall Anton... Spårningskvällarna på banken mfl... Kommer aldig att glömma! Bulgarien resan 06 - så kul och spårad!